when autumn comes knocking on my door

Rönnen har varit ute i god tid i år, det börjar nu gulna på björkarna och det är väl bara att inse att den är på väg, hösten.
Med klara, kyliga och ruskigt vackra dagar.
Regn, rusk och höststormar…

…och sen kommer vintern innan man hinner fatta vad som hände.

Men jag hoppas att de sista av sommaren håller sig kvar ett tag.

det finns bättre saker än att klaga…

Ett år har passerat förbi, inte på dagen, men i alla fall dryga året sen jag flytta upp till Kiruna. Mycket har minsann hänt, sannerligen. Men det finns trots allt saker som inte har hänt, som:

– Har inte stått på skidor i en pistad backe och åkt utför (trots att jag minsann har fantastiska backar i närområdet).
– Klättrat utomhus, eller klättrat alls i Kiruna de senaste halvåret (och tro mig, jag saknar det)
– Dragit nytta utav mitt dykcert och följt med klubben till Narvik.
– Gjort veckolång vandring (jag som ändå har fjällen bara runt hörnet)
– Varit ute och sprungit i spåren, eller i skogen eller någonstans (förutom på krogen och där slösat pengar).

Mycket har ofta hänt/inte hänt utav en anledning, och i detta fall är det ett knä, till råga på allt ett högerknä (vilket kanske inte spelar större roll egentligen). Är så ledsamt trött på’t just nu och jag vill tillbaka upp på väggarna, jag vill ta upp skidåkningen där jag lämna den och ibland känner jag hur skönt de skulle vara att ge sig ut och springa.

Det tär att hålla tillbaka, att rehabilitera, tänka ett steg i förväg och jag är rädd att sabbat igen.
Ibland vill jag bara att de ska vara helt och inte så som de är nu då de saknas ett korsband och stabilitet.

Ikväll är jag missnöjd och jag knåpar vidare på en mössa. Mest för att hålla tankarna i schakt och att inte tänka på allt jag kunde ha gjort utan tänka på allt som jag faktiskt gjort de senaste året.

Tänker på allt jag har och när jag gör det blir jag glad.

Har legat i hängmattan större delen av dagen, vänt blad efter blad och sett hur molnen passerat förbi. Ja, sett hur KBAB-bilarna svängt in på gården, rökt på baksidan (alltså inte bilarna utan, ja du fattar) och säkerligen fikat galet mycket i deras ganska stora rum på källarplanet. Kul, att de är här i alla fall men de kan uppenbarligen inte ta sig för att städa i huset som om jag inte missminner mig fel om är vad vi betalar för. Men men.

En kopp te och några morötter och jag slår mig ner i tevesoffan för att se ett avsnitt av Smallville som verkar ha blivit en dålig vana såhär på eftermiddagskvisten i ledighetstider. Galet och mycket märkligt har jag nog bränt mig i det norrländska solskenet

Keep on rocking.

Det är lite löjligt hur glad jag blir bara utav att telefonen ringer emellanåt.
Hur bra de känns i magen och hur kunde de egentligen bli såhär?

Förövrigt  har jag en trivsam kväll hemma på Skyttegatan i tevesoffan. Vi kollar på komediserier, jag och tysken, som visas på den ena av två reklamkanaler vi har i vårat utbud. Man undrar när resten av folket behagar att återkomma efter sommaren, undrar vilka som flyttar in…

Volvo lastvagnar

Så heter nuvarande bok som jag med entusiasm vänder sida efter sida i och jo’rå minsann så tittade solen fram och sannerligen var hängmattan en given plats. Med en kopp kaffe och nybakta kanelbullar myste jag rejält på balkongen, ensam hemma. Sålunda dök en massa moln upp framåt kvällningen och ja kila in och fixa lite. I väntan på att de ska bli klara på övervåningen och att ja ska få tillbaka mitt rum tänkte jag att det i alla fall är värt att försöka få de någorlunda trivsamt.
Å eftersom de sällan kommer någon på besök utanför Kiruna stadsgränser så visar jag en liten bild.

Ja, såhär ser det ut nuförtiden:

en massa minnen på väggarna.

Jag hittade, i mina skrymslen och vrår en dikt jag skrev för en herrans massa år sedan (ja, tre i alla fall), så den bjuder jag på ikväll.

födelsedagsfest

fjäderlätta fallande flingor
flagnar från frusna fasader

farmor får falukorv för fantastisk final
fram for fickpluntan från farfars ficka

farsan fumlar fasansfullt framför flaskan
frugan får farsan full
(förövrigt får fotografen faktiskt flaskan fotad)

fram for folkvagnen, fort förbi farthindret
faderskapet finito, för flammor från folkvagnen.

fin födelsedagsfest falnar för fjäderlätta fallande flingor
från fantastisk fura.

Semester från sommarlovet

Kind of trevligt tänkte jag, att ta ledigt från sommarlovet, ta lite semester så att säga.
Men kan man verkligen göra så?
Hur som tar jag det piano och gör mest sådant som faller mig in. Låter kreativiteten flöda, skapar och när jag inte gör de så hänger jag en del i min hängmatta och tycker att livet ändå är ganska vackert.

Det finns tillfällen då kaffet packas ner, skorna snöras och jag traskar utanför stadens betong.  Jag trivs rysligt bra liggande på rygg, helst i kråkbärsriset eller på någon gräsbeklädd sluttning. Tittar på molnen, svara på ett och annat sms eller låta tankarna vandra iväg mellan raderna i en redigt god bok.

Ja det är skönt med ledighet vare sig man kallar det sommarlov eller semester.

Packa ned bok, gasolkök, kaffe och promenerade iväg.
Hamnade i gröngräset på Luossavaaras sluttning.

Till råga på allt fick jag en dunderfin solnedgång.

Traska hem och lät toner av musik skölja över mig.

Vilken söndagskväll liksom.

Saturday night live.

Jag hade tänkte skriva någonting, men nu ring telefonen…

God natt.

Coldplay – Strawberry Swing

Inget speciellt har väl egentligen hänt än så länge idag, kanske förutom det att solen skiner. Gjort sådana där vuxna saker som vika tvätt, betala räkningar, gör en någorlunda budget (så kanske jag överlever månade ut), städa och skickat viktiga mejl.
Hängmattan har varit en fantastisk plats.

Det är lugnt och stillsamt
Det var det minsann ett tag sen det var.